Utanför Vindeln i Västerbotten ligger vår stuga, och dit åker vi gärna de helger vi har tid. På vinter- och sommarlov blir övernattningarna längre och vi kan stanna flera veckor i sträck. Men som med det mesta i norr är det mycket av allt: på sommaren är det mycket mygg och mycket (sol)ljus, medan på vintern är det mycket snö och väldigt mörkt. Och även om snön till stor del gör att känslan av ens omgivning blir ljusare, så är det svårt att de handen framför ansiktet när det närmar sig juletid.
Det är i och med dessa stunder i stugan som jag inhandlat ett gäng ficklampor som vi kan ha från september/oktober och ett halvår framåt. Detta i synnerhet när vi går ut med vår hane som har en förkärlek för vilt då ligger i blodet på honom. Många gånger har jag funnit mig själv i nästintill beckmörker med ett koppel i handen och en vovve som springer till skogs utan att lyssna. Där och då är det mer än bra att ha en rejäl ficklampa, för det som Maxen oftast jagar är kanin och hare, och dessa slänger sig gärna ner i sina hålor när de vill gömma sig. På så sätt finns en chans att faktiskt hitta min ivrige jycke igen om jag faktiskt bara ser hans fotspår i snön. Känns som man blivit lite av en expert efter att jag sugit upp all information på Ficklampan.nu som jag kunnat hitta, värt att besöka om ni behöver bredda er kunskap inom lampor!
Sedan kan man såklart tycka och tänka hur man vill kring att jag låter mig hund gå lös trots att han inte lyssnar fullt ut när jag ropar. Vad ska jag säga? Jag tror Maxen och jag missade de första viktiga åren, som skulle gått åt till valpkurser och disciplin.