Nu har snön smält även i Vindeln och vi kan så sakteligen börja förbereda för vårens projekt i stugan. Förra sommaren satte vi ett nytt staket runt trädgårdslandet för att hålla rådjuren på avstånd, och denna lilla hemsnickrade skönhet klarade sig otroligt nog genom en annars ganska lång och blöt vinter. Det som nu står på listan är den årliga vändandet av jorden, inte minst i vårt potatisland då vi detta år avsatt en betydlig del av baksidan av trädgården till just detta avseende.

Vi ska också göra en utförlig plan för resterande del av landet och även köksträdgården då vissa av våra överlevare tyvärr inte klarade sig igenom vätan detta år. Vi har satt upp en preliminär lista på timjan, dragon, salvia, dill och gräslök. Även lavendel, mest för estetisk touch samt oregano. Även jordgubbar ska planeras bredvid hallon- och krusbärsbuskarna i år. Dessa har ju varit lite svåra att kultivera tidigare säsonger, men jag hoppas på att kunna ge dom en bättre chans till överlevnad nu när jag bytt plats till “bär-salongen” i trädgården.

Vi måste även ta hand om båten innan vi vågar oss ut med den i sommarkvällen. Det finns ingenting så gott som färsk abborre, men det vore ju hemskt tråkigt om vår lilla eka började läcka mitt på Lillsandsjön. Nej, då är det bättre att vara ute i tid och se till att gå igenom den grundligt innan sjösättning.

I övrigt längtar jag eter att bara få sitta på altanen med en kopp kaffe och andas in den friska luften. Lyssna på fåglarnas kvitter och humlornas brummande. Det är en lisa för själen att få bryta av från storstadslivet och bara vara, mitt i älskade Västerbotten.

Utanför Vindeln i Västerbotten ligger vår stuga, och dit åker vi gärna de helger vi har tid. På vinter- och sommarlov blir övernattningarna längre och vi kan stanna flera veckor i sträck. Men som med det mesta i norr är det mycket av allt: på sommaren är det mycket mygg och mycket (sol)ljus, medan på vintern är det mycket snö och väldigt mörkt. Och även om snön till stor del gör att känslan av ens omgivning blir ljusare, så är det svårt att de handen framför ansiktet när det närmar sig juletid.

Det är i och med dessa stunder i stugan som jag inhandlat ett gäng ficklampor som vi kan ha från september/oktober och ett halvår framåt. Detta i synnerhet när vi går ut med vår hane som har en förkärlek för vilt då ligger i blodet på honom. Många gånger har jag funnit mig själv i nästintill beckmörker med ett koppel i handen och en vovve som springer till skogs utan att lyssna. Där och då är det mer än bra att ha en rejäl ficklampa, för det som Maxen oftast jagar är kanin och hare, och dessa slänger sig gärna ner i sina hålor när de vill gömma sig. På så sätt finns en chans att faktiskt hitta min ivrige jycke igen om jag faktiskt bara ser hans fotspår i snön. Känns som man blivit lite av en expert efter att jag sugit upp all information på Ficklampan.nu som jag kunnat hitta, värt att besöka om ni behöver bredda er kunskap inom lampor!

Sedan kan man såklart tycka och tänka hur man vill kring att jag låter mig hund gå lös trots att han inte lyssnar fullt ut när jag ropar. Vad ska jag säga? Jag tror Maxen och jag missade de första viktiga åren, som skulle gått åt till valpkurser och disciplin.